Christina har föreläst i många år och arbetade innan dess som marknadschef, försäljningschef och projektledare inom bland annat filmbranschen samt rese- och hotellbranschen. Hon är utbildad inom pedagogisk beteendevetenskap, NLP, ledarskapsutbildning på UGL samt marknadsekonomi.
Du är med på vår lista över de 100 mest populära föreläsarna i Sverige – hur känns det?
– Man vänjer sig aldrig vid beröm, det är jätteroligt och jag är ödmjukt tacksam över att jag får vara med, säger Christina Stielli till Eventeffect.
Varför tror du att du hamnat på topplistan?
– Det är så svårt att svara på. Jag har jobbat länge med att föreläsa och började föreläsa för barn och ungdomar i skolor. När jag föreläser är jag medveten om att jag är där för deras skull, de är inte där för min skull. Jag möter alltid varje grupp efter ett stort förarbete. Jag är personlig i mina föreläsningar och stävar inte efter att vara en coach med pekpinnar. Mina föreläsningar handlar mer om att dela med sig av saker som rör livet och det mänskliga för oss alla.
Du föreläser om arbetsglädje, stresshantering och förändring – varför just dessa ämnen?
– Arbetsglädje började jag prata om för fyra år sedan och då var de inte så många som hade det som sitt ämne. Jag började prata om ämnet för att jag upplevde att många ansåg att det var arbetsgivarens ansvar att man ska uppleva arbetsglädje. Det ville jag styra om.
Vad är det roligaste med ditt arbete?
– När jag efter min föreläsning får en återkoppling där människor säger: Det här tar vi till oss. Eller när jag får ett sms från en kund som jag var hos för tre år sedan och de berättar att de fortfarande använder mina tankar i sitt arbete.
Vilka är de största utmaningarna med ditt jobb?
– Att göra ett grundligt förarbete så att jag vet vilken grupp jag kommer in i när jag ska föreläsa. Jag kan inte köra en copy paste. Ibland kan det vara så att jag fått otillräcklig information inför en föreläsning och därför måste gå in på ett annat spår efter kanske tio minuter – det kan vara en stor utmaning.
Hur kommer det sig att du började som talare?
– Det började med min då 16-åriga dotter som mådde jättedåligt under sin tonårstid. Under den tiden började vi skriva en liten bok som handlade om självkänsla och självförtroende. Jag gav sedan ut en bok själv, som i sin tur bidrog till att skolor kontaktade mig och ville att jag skulle komma och prata om ämnet. Jag började då föreläsa för elever, det var ofta ett gratisjobb och jag brann mycket för ämnet. Den bästa skolan för en föreläsare är verkligen att föreläsa för 200 ungar som går i åttan och vara så pass bra att de sitter stilla i 90 minuter utan att man får tomater i pannan. Det var så jag började som föreläsare, år 2008.
Kan du sakna att föreläsa för ungdomar i dag?
– Ja det gör jag verkligen, men ska man föreläsa om sociala medier för unga så måste man vara där de är, för det går så otroligt fort. Då var jag där med dem, eftersom jag jobbat med tv-spel och spelade spelen de spelade och hängde på de plattformar som de gjorde, men det gör jag inte i dag. Skulle jag förläsa om sociala medier för unga i dag så skulle jag bli genomskådad på 30 sekunder.
Hur upplever du din bransch?
– Jag har många föreläsare som jag har skapat relationer med, där man hjälper varandra och tipsar om varandra. Men det är inget som är självklart i branschen, utan det handlar om relationer. Jag träffar mina kollegor allra oftast på flygplaster och tågstationer. Sedan är vi ett gäng som har frukostar en gång i månaden där vi sitter och bara pratar om allt som inte har med jobbat att göra.
Är du med i Talarföreningen?
– Nej, det är jag inte. Jag upplever inte att det är den sammanslutningen som jag behöver. Jag behöver träffas under lite mer opretentiösa förhållanden. Sedan har jag många unga föreläsare i branschen som kontaktar mig för tips och råd. Då är jag hellre där än att sitta i ett stort sammanhang. Jag har fem stycken som jag hjälper och jobbar med i allt från presentationsteknik till kundproblem.
Skulle man kunna säga att talarbranschen både är det mest sociala yrket, men också det mest ensamma?
– Ja, det är precis så det är. Det är väldigt ensamt. Om man vill köra själv kan man göra det – men jag tror på att vi blir bättre genom att arbeta tillsammans. Och det gör vi några stycken. Jag behöver mer det här där man träffas och käkar tillsammans, så att man kan få slappna av. Det är ensamt om man vill att det ska vara ensamt, men alla har vi samma mål förhoppningsvis. Jag hoppas att det inte finns en talare som tror att publiken är till för denne. Utan att jag är till för publiken – och de är dessa som jag helst jobbar med.
Har du något motto?
– Allt kan man ta ifrån människan, förutom friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig.
Kan du berätta något vi inte visste om dig?
– Jag är vansinnigt duktig på att göra pannbiffar. Jag har ett familjerecept som jag inte delar med mig av till någon förutom mina döttrar. Jag är också bra på att sticka.
