Johnny SundinMånga mötesanläggningar och kursgårdar har bra bild- och ljudteknik. Högupplösta projektorer, HDMI-kablar, touchpaneler och adaptrar i stora klasar. Men nästintill ALDRIG en vettigt riktad lampa mot den som framför budskapet! Varför?
Finns det vid några enstaka tillfällen ljus i taket så är det ofta en skena med små spotlights som slår rakt ner i huvudet på föredragshållaren. Lampor som både slaskar på duken och skapar djupa påsar under ögonen. Absolut INGEN är till sin fördel i ett sådant nerslagsljus. Ingen gör sig heller bra när någon konferensvärd tappert lyckats dimma ner allmänbelysningen till 50 procent överallt och hela lokalen omfamnas av ett lysrörsvitt grådask. Tyvärr tappar alla ansiktet i ett sådant läge.
Efter tusentals uppdrag som föreläsare och moderator i vårt mötesintensiva Sverige så kan jag bara konstatera att det fortfarande är oerhört svårt att se ljuset i konferenstunneln. Bra scenljus saknas på de flesta ställen.
Att se mimiken, kroppen, gesterna och ansiktsuttrycken hos den du riktar uppmärksamheten mot är avgörande för hur bra kontakt och tydlighet uppstår. Vi vill kunna läsa av engagemang, känslor och trovärdighet. Under tusentals år har vi förfinat detta analoga kommunikationsverktyg. Att se och spegla varandras ansikten och kroppsspråk. Bygga tillit. Överföra tankar och mentala bilder. Interagera. Så oerhört synd och onödigt att då inte ta hela upplevelsen fullt ut. Att bara delvis se… Absolut INGEN gör sig bra i mörk silhuett mot ett exceldokument.
Är det svårt att lösa? Nej, köp två riktade scenlampor och sätt upp dem en gång för alla. Gör som på teatern – låt de lysa diagonalt i kors, förbi bildduken och slå ner utanför bildkant. Vänster spotlight till höger och höger spotlight till vänster. Rätt inställt syns PowerPointbilden ändå – medan presentatören har två tydliga punkter att bli belyst på. På sidorna av skärmen.
Världen behöver fler ljushuvuden. Som syns.
Av: Johnny Sundin, Föreläsare | Moderator |
