Som liten älskade han teater och 1990 fick han spela Bertil i filmen Nils Karlsson Pyssling. Men det var när han började få lite färre roller i övre tonåren som han kom in på cirkusen. Det blev en hel del eldslukning och styltgång på fester och bröllop vid sidan av universitetsstudierna. Idag är han cirkuspedagog på Cirkus Cirkör. Han undervisar och coachar andra cirkuspedagoger och han leder de workshops som finns som exklusivt tillval på Subtopias konferenser.
Vad är det som är så bra med cirkus-workshop tror du?
För de flesta är ett besök i en cirkushall ett ganska extremt miljöombyte. Jag tror att det hjälper kollegor att se varandra på nya sätt. Cirkuskonsten är ett tydligt exempel på något som är möjligt att lära sig när som helst i livet. Visst, vill man jobba professionellt kanske man skulle ha börjat vid fem års ålder. Men även när du är femtio kan du lära dig något nytt; gå på lina, jonglera. Sådana konster ger tydlig återkoppling, lite som matematik. Att lära sig tillsammans är ett framgångsrikt sätt att stärka gruppkänslan. Att träna cirkus kan vara ett sätt att upptäcka oanade styrkor hos varandra eller hos sig själv. Det här är en chans att lära sig något nytt som vuxen.
Vad tror du man har med sig efteråt?
En återuppväckt teamkänsla, glädjen av att ha lärt sig något. Barn lär sig genom att lyckas med saker, vuxna lär sig genom att misslyckas. Vi vänjer oss vid att lyckas och här om du misslyckas så sätter det igång en massa nya synapser. På en cirkusworkshop kommer många av deltagarna någon gång känna att ”Fan, det gick inte!” Det tror jag är nyttigt! Den dagen man slutar ramla blir det farligt, för OM man ramlar kanske det går riktigt illa. Med cirkus kan misslyckandet lära dig vägen till framgång!
Något du minns särskilt från en företagsworkshop?
Efter en workshop på temat risk och mod, med bland annat höga fall ner på mjuka madrasser, frågade jag deltagarna hur många av dem som idag hade gjort något som de inte trodde att de skulle våga. Allihop räckte upp sina händer. Då kändes det verkligen som om vi hade träffat rätt. Deltagarna hade hjälpts åt att peppa varandra genom något som kändes läskigt. I samtalet efteråt uttryckte en av deltagarna att de borde komma ihåg vad de hade lyckats med tillsammans nästa gång de stod inför något svårt och skrämmande.
Vilka olika grupper har du träffat?
Jag har jobbat med många ledarskapsutbildningar, med lärare och sjukgymnaster. Alla grupper är olika. På en ledarskapsutbildning kan du förvänta dig tävlingsinstinkt medan sjukgymnaster mer ser hur de kan använda övningarna med sina brukare. Målsättningen är densamma, men medan vi ofta står kvar och instruerar och bevakar sjukgymnasterna, så vill de som ska bli ledare bli lämnade tidigare och ha tid att övervinna linan och utforska på egen hand.
Hur brukar stämningen vara?
Glädje är viktigt redskap för framgång. Man vill att ens kollegor ska ha kul, men inom ramarna för jobbet. Ibland om vi jobbar med en samarbetsövning kan den först verka barnslig och man blir lockad att tramsa bort det hela. Men det krävs koncentration. Det blir roligare att göra saker på riktigt.
