tommyÅret 1850 hade folkskolläraren mellan fyra och sex gånger så lång utbildning som elevernas föräldrar. Det gav ett enormt övertag då både elever och föräldrar lyssnade andäktigt och imponerat när läraren talade längst fram i klassrummet. Samma retorik använde prästen i kyrkan som upphöjd predikade till sina åhörare. På många sätt har den här retoriken bildat norm för hur utbildningar och konferenser planeras och genomförs med chefer, lärare och experter som predikar till medarbetare, studenter och kunder.
Nu kliver vi in i en participatorisk kultur och tidsålder där dagens unga inte längre nöjer sig med att passivt ta del av föreläsningar, medier, idéer, tankar och kunskap. De har växt upp i en miljö där deras föräldrar ofta har mer utbildning än deras lärare i skolan. De är smarta och vana vid att samtala, utveckla och ifrågasätta. De har också tack var internets framväxt, och sociala medier, blivit skickliga på att kommunicera och samarbeta. De umgås i olika konstellationer och de lär av varandra. För dem är det fullständigt självklart och naturligt att få bidra med kunskap, idéer och tankar.
Eftersom dagens unga både vill och förväntar sig att få delta, kommer det snart att vara helt otänkbart att sätta unga människor i en biosittning och föreläsa för dem. Det skulle bli en fullständig frontalkrock. De är ju vana vid att samarbeta, föra dialog och vara med och aktivt skapa. Och då måste vi i mötesbranschen skapa mötesplatser, innovationsplatser, lekplatser, lab och arenor där människor får möjlighet att mötas, samarbeta, lära av varandra, utveckla och skapa nytt. Vi måste aktivt hjälpa våra kunder att sluta producera verkningslösa biosittningar.
Redan i dag görs en del medskapande konferenser och flera olika aktörer i mötesbranschen har över tid arbetat med att skapa olika former av medskapande konferenser. Trots det är lejonparten av alla möten och konferenser fortfarande väldigt lika en skoldag 1850.
Den traditionella pedagogiken
När jag frågar arrangörer av evenemang som i stor utsträckning använder sig av den traditionella pedagogiken, om varför de gör så, får man olika svar. Vanligt är att man inte anser sig våga ut svängarna eftersom de är rädda att chefer och andra kan ha synpunkter på modernare format. I en del fall handlar det om kunskapsbrist, men inte sällan är det enklare att göra som man alltid har gjort, än att att använda sig av modernare format.
Här behöver vi i mötesbranschen bli bättre på att uppmuntra och stötta våra kunder så att fler gör konferenser som även passar dagens unga. Det är en förutsättning för att kunder på sikt ska locka till sig nya talanger – vem vill jobba hos en arbetsgivare där man inte blir sedd och får bidra?
Mötet som kommunikationsform riskerar också att ytterligare marginaliseras om unga bättre löser sina behov av att utbilda sig, innovera och samarbeta över nätet än i livemötet. Livemöten och konferenser bör istället bli den plats där vi träffas och under trevliga, inspirerande och lekfulla former kompletterar vår samvaro på nätet. Låt oss tillsammans skapa morgondagens mötesplatser redan i dag.
Av: Tommy Brotte
