Johan StrandMen, det har varit relativt lika för dom flesta av oss, vi kan alla historien och behöver inte ännu en återblick. För allt verkar nu ligga i just historien under denna nya, gyllene era. En sällsynt optimism har ersatt all kritik mot stödåtgärder och det deklareras högt om allt det goda pandemin faktiskt fört med sig för vår bransch. Trots att vi fortfarande befinner oss i ett kritiskt läge. Ett slags försvarsmekanism kanske, och givetvis ska vi positivt blicka framåt men låt oss även flytta fokus något. Från självupptagen självövertygelse i att just vår produkt är störst och bäst till vad som kanske betyder mest – hur vi mår.
Prata allt vi vill om det digitala, det hybrida, det digifysiska och det fygitala. Om satsningar på studios och plattformar, om mässornas renässans och hur det fysiska mötet befäst sin position i marknadsföringsmixen. Prata för all del om vilket uppsving hösten inneburit, hur vi på löpande band får tacka nej till uppdrag med hänvisning resursbrist och toppad kapacitet, att vi inte mäktar med produktionsmässigt. Vi spänner musklerna och skjuter med höftpistolerna. Det går bra nu, kompis det går bra nu. Men det är lika för alla, och med all respekt för läget, optimismen, insikterna så ställer jag mig frågan; hur mår vi? Hur mår vi egentligen?
Jag ser att det slitit. Mörkare under ögonen, gråare hår. Tunnare plånbok.
Hur mår vi efter dessa två åren? Hur har familjen påverkats under denna tuffa tid? Och hur har det gick med bygget av nya altanen – fanns orken?
Har ni hört av er till kollegorna som fick lämna och frågat hur dom mår, vad dom gör?
Eller stillsamt följt dom via LinkedIn och konstaterat att deras ”open to work” banner ligger kvar på profilbilden. Slå dom en signal och hör efter, det kommer betyda mer än ett digitalt julkort eller en like på senaste inlägget om att intervju väntar efter årsskiftet. För några av dessa har pandemins effekter inneburit en travesti på det privata och ekonomiska planet. Hör av er till dom, bara gör det.
Jag frågar såväl kollegor som branschvänner och konkurrenter om just hur dom mår, och under det locket finns ett stort behov av att prata, en ömsesidig respekt för varandra genom det stålbad vi genomgått och helt klart ett större framtida partnerskap att finna.
Om det är något pandemin verkligen fört med sig för oss så är det en kollektiv förståelse för varandras situation, dock mestadels affärsmässigt. Framtiden har helt klart fler positiva synergier och kamratskap att föra med sig, om det emotionella planet även tas med i ekvationen som ett adhesive oss emellan.
Tillsammans kan vi skapa upplevelser och varumärkesaktiveringar med större genomslagskraft än någonsin tidigare. Vi är verksamma i en bransch som lever på att skapa känslor och generera relationer. Leva som man lär. Allt handlar inte om affärsmodeller och ägandeskap utan om att använda varandras styrkor, kompetens och produktioner för att höja nivån för hela branschen och till våra kunders behag. Att tillsammans skapa kreativa koncept och lösa utmaningar men framför allt att ha riktigt kul tillsammans på vägen. Lika så att fira, high five:a och att skåla. Och att fråga hur vi mår. Vårt genuina intresse i varandra blir vår framgångsfaktor och jag ser redan nu fram emot nästa års spektakulära events som kommer smälla högre än någonsin! Och att fira, high five:a och skåla!
Med ovan sagt, jag ser fram emot att möta er alla under början på nästa år och att besöka era kontor och produktioner om ni bjuder in. Branschens alla hörn – Låt oss ta ett möte. en fika eller lunch och lära känna varandra bättre, för branschens långsiktiga välmående. Efter två år i samma berg-och-dalbana känns det lika självklart som viktigt och modernt. Min dörr står alltid öppen, och vår bryggare alltid påslagen – varmt välkomna på en java!
Önskar alla en god jul, och ett riktigt gott 2022!
/Johan Strand, Creatie Director Sture Exhibitions & Events
