Coronapandemin slog hårt mot världens turistindustri och länder som är starkt beroende av turismintäkter drabbades extra hårt. Var tionde människa i världen arbetar inom turism, vilket gör det till en av de viktigaste ekonomiska sektorerna. Redan några månader in i pandemin varnade FN för att 120 miljoner människor i turismsektorn riskerade arbetslöshet. Pandemins kris saknar motstycke i modern tid, samtidigt kan inte turismen fortsätta den ohållbara utveckling som innan avbrottet.
FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har understrukit att turismen är en mycket viktig ekonomisk sektor som måste återuppstå efter pandemin, men att det nu också är ett gyllene tillfälle att bygga en ny modell som vilar på Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Turismen måste bli bättre på att skydda naturen och värdfolket behöver placeras i centrum av utvecklingen, inte minst ekonomiskt sett.
Flera turistländer presenterar nu olika lösningar på problemet. I Mexiko och Egypten, länder som länge tillhört toppen av populära turistdestinationer, har regeringarna nyligen presenterat stora satsningar för att skapa hållbar turism och samtidigt återetablera turismen efter pandemin. Det ambitiösa nationella programmet ”Ett pånyttfött hållbart Mexiko” lanserades redan i slutet av 2019 och innehåller underprojekt som knyts samman med de globala hållbarhetsmålen. Projekten är menade att fördela turisterna över större ytor istället för att koncentrera dem till få platser, och det heter att turismintäkterna ska tillfalla hela folket.
Egyptens regering lanserade landets första ekoturismkampanj ”Eco Egypt” i slutet av 2020. Det går ut på att man för första gången lockar turister till mindre och rurala platser istället för till starkt exploaterade områden. Kampanjen frontar 13 naturreservat med betydelsefull miljö och historiska eller kulturella inslag, och understryker att lokalbefolkningarna står i centrum.
Kritik mot hållbarhetssatsningarna
Det saknas dock inte kritik mot hållbarhetssatsningarna i Mexiko och Egypten. I båda länderna har lokala, civila organisationer och kooperativ sedan länge arbetat med hållbar turism. Men en närmare granskning visar att inga regeringsrepresentanter har talat med dessa lokala aktörer om de nya hållbarhetssatsningarna – lokalbefolkningen står alltså inte alls nödvändigtvis i centrum för utvecklingen.
Lokala organisationer känner sig också överkörda i fråga om stora infrastrukturella projekt som realiseras av regeringarna, i hållbarhetens namn. Men som påverkar naturen och lokalbefolkningarna på ett dramatiskt sätt, och som går rakt emot de globala målen för hållbar utveckling. Det handlar till synes om greenwashing; hållbarhet är ett kraftfullt koncept att använda i regeringsretorik men det behöver inte alltid ha någon bäring.
Åtgärder som krävs
Schyst resande uppmanar alla delar av resebranschen att ta en mer aktiv roll i arbetet med att bygga upp en långsiktigt hållbar turism. I synnerhet när det gäller länder som befinner sig i ett starkt beroendeförhållande till intäkter från turismsektorn. För att detta arbete ska kunna göras krävs det en ökad medvetenhet och ett större ansvar genom att;
– Skapa nya eller utveckla redan existerande initiativ som kan bistå i övergången till en hållbar turism. Sök assistans, understöd eller finansiella medel från både utvecklings- och biståndsorganisationer och från FN.
– Utbilda den egna befolkningen om betydelsen av hållbar utveckling, bevarandet av naturen samt landets beroendeförhållande till turismsektorn.
– Inled nya eller stöd redan existerande, genuina samarbeten med lokalbefolkningen i och omkring platser av stor betydelse för att vidareutveckla hållbar turism.
– Vidta stor försiktighet med att implementera stora utvecklingsprojekt i hållbarhetens namn, som riskerar att påverka lokalbefolkningar. Engagera i möjligaste mån lokalbefolkningen innan arbetet skrider i verket.
– Öka samarbetet med fackliga organisationer och vidta åtgärder för att förbättra arbetsvillkoren och tryggheten för alla som arbetar inom turismsektorn och som samtidigt befinner sig i den informella ekonomiska sektorn.
Läs rapporten här.
Schyst resande är ett nätverk av sju organisationer som jobbar för hållbar turism, ur ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt perspektiv. Några av de frågor som vi driver är bra arbetsvillkor, värna om miljöfrågor, barnens rättigheter, frihet från sexuell exploatering, sundare alkoholvanor, främja den lokal ekonomin, rättvis tillgång till vatten. Grunden för vårt arbete är de globala målen i Agenda 2030 och vi fokuserar i stor utsträckning på hur turismen påverkar låg- och medelinkomstländer.
Nätverket Schyst resande är ett samarbete mellan Unionen, Childhood, Fair Action, Hotell- och restaurangfacket, IOGT-NTO-rörelsen, RealStars och Union to Union.