Varje höst fylls konsertkalendern. Arenorna säljer slut, klubbarna bokar in turnéer och den som vill se allt upptäcker snart att det inte går. Man väljer, och man betalar biljetten långt innan man vet om kvällen blir bra. Sparande i fonder och aktier fungerar förvånansvärt likt.
Biljetten betalas i förväg
En vanlig fond tar ut sin förvaltningsavgift oavsett hur året går. Avgiften dras löpande från fondens värde, både när kurserna stiger och när de faller. Avgiften redovisas i fondens faktablad som en årlig kostnad i procent. Det är sparandets konsertbiljett, betald innan föreställningen har börjat.
Några förvaltare har dock vänt på modellen. Fair Investments, ett värdepappersbolag i Stockholm som grundades 2010, arbetar med en prestationsbaserad affärsmodell och får betalt i relation till den värdeökning bolaget skapar för sina kunder. På konsertspråk betalar publiken först när applåderna dånar och bara om kvällen blev bra.
Varje biljett kostar mer än den ser ut
Avgifter anges i procent, men de dras från ett kapital som växer, och ränta-på-ränta-effekten verkar därför åt båda hållen. Ett räkneexempel visar hur mycket det handlar om. 100 000 kronor som växer med 6 procent om året blir efter 20 år omkring 308 800 kronor med en årlig avgift på 0,2 procent. Med en avgift på 1,5 procent blir samma sparande omkring 241 200 kronor. Den lägre avgiften ligger i nivå med vad många indexfonder tar ut, och den högre är inte ovanlig bland aktivt förvaltade fonder. Mellanskillnaden på drygt 67 000 kronor är vad biljetterna har kostat.
Frågan i rubriken får här en andra betydelse. Den som sprider sparandet över många fonder med liknande innehav köper flera biljetter till samma konsert. Varje fond tar sin avgift, men aktierna i portföljerna överlappar, och sparandet blir inte bredare bara för att antalet fonder ökar. Tydligast blir det i fondandelsfonder, där en fond köper andra fonder och avgifterna läggs i lager på varandra.
Läs programmet innan applåderna
Oavsett avgiftsmodell är det värt att veta vad biljetten innehåller. För en fast avgift står kostnaden i faktabladet. För en prestationsbaserad avgift finns ytterligare en princip att känna till, och Finansinspektionen pekade tidigt ut den som central. Myndigheten slog 2006 fast att en prestationsbaserad modell ska kompensera för tidigare perioders underavkastning. Den som har gått back ett år ska alltså inte betala för att sparandet tar sig tillbaka till utgångsläget.
Principen brukar kallas high water mark. Ett sparande på 100 000 kronor som först faller till 90 000 och sedan stiger till 105 000 har ökat med 5 000 kronor sett från start. Med en high water mark tas avgiften bara ut på de 5 000 kronorna och inte på hela uppgången på 15 000.
Tre frågor ger en tydlig bild av vad sparandet kostar, oavsett modell:
- Hur mycket betalas varje år, oberoende av resultatet?
- Mäts en eventuell prestationsavgift mot ett jämförelseindex eller mot värdeökningen?
- Hur stor andel av värdeökningen går till förvaltaren?
Svaren är konsertens program. De visar vad publiken betalar för och när.
