Att 2025 skulle bli ett rekordår stod klart redan innan sommaren var slut. 2026 har inte lyft foten från gasen. Handbolls-EM inledde året delvis på svensk mark, Melodifestivalen drog genom sex städer innan finalen landade i Strawberry Arena och konsertkalendern har fyllts på med internationella namn som numera tar Sverige för givet som stopp på turnélistan. Den positionen hade vi inte för tio år sedan.
Bakom rubrikerna ligger en näring av helt annat kaliber än festen antyder. Den samlade evenemangssektorn omsätter runt 84 miljarder kronor enligt den senaste sammanställningen från Svensk Scenkonst, Svensk Live och Riksidrottsförbundet, och sysselsätter över 145 000 personer. Räkna därtill allt som ligger utanför arenagrindarna: hotellnätter, restaurangnotor, taxiresor, extra depåtimmar, butiker som håller öppet längre och kommuner som numera skriver in evenemangskalendern i sina tillväxtplaner. En storkonsert är ett ekonomiskt tryck som fördelar sig över en hel stad.
Tillväxten är samtidigt ojämnt fördelad, och det ska sägas. Livemusiken, idrotten och de kommersiella eventen drar tungt, medan delar av den offentligt finansierade scenkonsten har haft magrare år. Nya siffror visar dessutom att publiken sprids ut på allt fler och mindre arrangemang samtidigt som biljettpriserna klättrar. Fler evenemang slåss om samma kvällar och samma plånböcker.
Vad gör man med en bransch som går bra?
Vi som lever av evenemang ser uppgången i orderböcker och bemanningsscheman. Andra ser den i statistiken över hushållens konsumtion, där upplevelser tar en allt större andel, och funderar på hur man äger en bit av utvecklingen. Där stöter man snabbt på ett problem: nästan hela den svenska värdekedjan är onoterad eller uppköpt av internationella koncerner. Vill du ha renodlad exponering mot livebranschen får du gå utomlands, till amerikanska Live Nation eller tyska CTS Eventim, eller ta omvägen via hotell, resor och betalningar.
Med heta teman blir urvalet viktigare än trenden, för en växande bransch rymmer både fullsatta arenor och tomma stolar. Ett sätt att hantera det är att lämna urvalet till någon vars drivkrafter går att syna. Kapitalförvaltaren Fair Investments letar långsiktiga kvalitetsbolag på världens börser och tar betalt först när förvaltningen skapar avkastning, alltså samma logik som gäller resten av oss: ingen leverans, ingen faktura.
Tåget rullar vidare oavsett vad börsen tycker om saken. Turnéer bokas längre fram i tiden, arenor byggs om och nya anläggningar står redan på ritbordet. Publiken kommer att fortsätta lösa biljett. Frågan är om vi hinner bygga kapacitet och bemanning i samma takt som kalendern fylls, och det avgörs evenemang för evenemang.
