Den 19 december 2021 hade en anställd på en stiftelse i Göteborg planeringsdag i en tillfällig möteslokal i Majorna. Vid lunch tog deltagarna spårvagnen till en restaurang i centrum. Hon ramlade när hon klev av och bröt axeln. Försäkringskassan sade nej till livränta med motiveringen att hon inte brukade äta där, att restaurangen låg långt från möteslokalen och att lunchen inte var en obligatorisk del av en konferens. Förvaltningsrätten höll med och lade till att lunchen var självbetald. Kammarrätten gav henne däremot rätt, och den 21 april i år avslog Högsta förvaltningsdomstolen Försäkringskassans överklagande. Färden hade gjorts på betald arbetstid för att hon skulle delta i en gemensam lunch med de andra mötesdeltagarna, och därmed låg den i arbetsgivarens intresse. Unionens tidning Kollega noterade att domstolen prövar bara en till två procent av de mål som kommer in, och avgörandet har publicerats som vägledande referat, HFD 2026 ref. 14.
För den som planerar möten är det mest intressanta vilka omständigheter som prövades på vägen. En eventplanerare avgör samma frågor när agendan skrivs: om ett moment är obligatoriskt, hur långt bort det ligger, vem som betalar och om det sker på betald tid eller fritid. Domstolen formulerade också en tydlig utgångspunkt: arbetsskada bör anses föreligga om den anställde vid olyckstillfället gjorde något i arbetsgivarens intresse.
Där praxis har dragit gränsen
År 2010 prövade dåvarande Regeringsrätten fallet med en bilmekaniker som deltog i en internatkurs på en kursgård sex kilometer från närmaste samhälle. Under den schemalagda lunchen slog en kollega av misstag armbågen i hans glas, och en framtand gick sönder. Lunchen ingick som ett led i kursen, och skadan räknades som arbetsskada.
År 2020 gick det åt andra hållet. En skatterevisor slog ut en tand när han spelade ishockey som friskvård på betald arbetstid, men aktiviteten var frivillig och ordnades av deltagarna själva. Högsta förvaltningsdomstolen fann inget samband med arbetet.
Det mest konferensnära fallet är äldre. En polis deltog 1990 i ett polismästerskap i Berlin som avslutades med en bankett. Middagen med tal och prisutdelning var slut omkring halv två, sedan följde dans. Hon skadade sig vid tretiden, och 1996 slog Regeringsrätten fast att deltagandet i den delen av kvällen inte hade visats ligga i arbetsgivarens intresse.
Frivillighet på papperet räcker samtidigt inte alltid för att flytta gränsen. LO-TCO Rättsskydd har beskrivit en kickoff på en ledig dag där arbetsgivaren betalade aktiviteter och middag men ingen lön, och kallade deltagandet frivilligt. AFA Försäkring nekade först ersättning, men vid omprövningen jämställdes kickoffen med arbete, eftersom frivilligheten upplevdes som högst relativ och programmet innehöll utbildning i hjärt-lungräddning som bara gavs just den dagen.
Programmet som planeringsverktyg
På en internatkonferens ryms ofta hela dygnet inom samma tomt, och då blir programmet den karta som visar var gränsen för arbetsdagen går. Villa Sandudden på Ingarö är ett tydligt exempel. Lunchen serveras i sällskapets egen matsal utan någon färd dit, och klockan halv fyra delas eftermiddagen i två spår: en aktivitet med samarbetspartnern Öppet Hav eller gårdens fria aktiviteter som pingis, fiske, gym och löptur. Bastun och jacuzzin ligger på en egen brygga, och efter kaffet klockan tio öppnar baren Bakfickan för dans och umgänge. Anläggningen skriver själv att sällskapet alltid bestämmer tiderna. Den som bokar en konferensgård i skärgården med det upplägget kan därmed själv bestämma vilka delar som ska vara arbetsgivarens program och vilka som är fritid, och det är värt att göra det skriftligt redan i inbjudan.
Konkret handlar det om att skriva ut vad som ingår i arbetstiden, vem som anordnar varje moment och vad som uttryckligen är fri samvaro. Ribturen, gruppträningen och den gemensamma middagen hör hemma i arbetsgivarens program om det är arbetsgivaren som står bakom dem. En sen kvart i bubbelpoolen gör det kanske inte, och då bör inbjudan säga det.
Ordningen spelar också roll. I tidningen Arbetarskydd har arbetsrättsjuristen Sven Grahn påpekat att arbetsgivaren alltid ansvarar för de aktiviteter den själv anordnar, och att det finns risk för straffrättsligt ansvar om alkohol kombineras med farliga aktiviteter. En annan expert i samma artikel varnade för att onykterhet kan ge nedsatt ersättning. Sanduddens programförslag lägger aktiviteterna med Öppet Hav klockan halv fyra, innan öl och vin kommer fram vid bastun och fördrinken klockan sju, och det är en ordning som tål att bli regel även på andra gårdar.
Försäkringskassan gör fortfarande individuella bedömningar, och inget program kan i förväg avgöra ett enskilt ärende. Said Andersson, tidigare ombudsman på Unionen, betonade i samma artikel hur viktigt det är att arbetsgivaren anmäler en misstänkt arbetsskada, något socialförsäkringsbalken också kräver, eftersom kassans beslut ligger till grund för ersättning från kollektivavtalade försäkringar som AFA:s. Men polisen i Berlin fick vänta sex år på att Regeringsrätten skulle avgöra var banketten slutade vara en del av uppdraget. En planerare som skriver in den gränsen i agendan ger både deltagarna och en eventuell handläggare samma utgångspunkt redan innan någon går till bords.
