Det har varit ett intensivt år, det vet alla som jobbar i upplevelseindustrin. Vi är väl medvetna om att många har förlorat jobbet, att vi som tillhör de lyckligt lottade har ett ansvar för att hålla hjulen snurrande för att kunna gasa när det väl vänder igen. Det är egentligen inget som det pratas så mycket om, vare sig här eller hos våra kunder. Det är underförstått. Men vi vet, vi biter ihop, och vi kämpar på.

Jag läste precis att ett av mina favoritband Tribulation (jodå, jag inser ironin) ställer in hela sin europaturné, trots att första datumet ligger drygt tio månader bort. Gissar att man bestämt sig för att gå in i studio och spela in ett nytt album istället. Att osäkerheten kring om det blir någon ordentlig turné helt enkelt blev för stor och den ekonomiska risken ohållbar. Så man gör det enda möjliga givet omständigheterna. Man biter ihop och håller verksamheten igång enligt bästa förmåga.

För ett par dagar sedan var jag och åt på en av mina bästa vänners krogar. Han berättade om otydligheten kring kommande restriktioner. När de tvingades anpassa verksamheten och permittera personal förra gången, fanns ändå hoppet om att det så småningom kommer en vändning – vilket bland annat ledde till att man vågade satsa på en nyetablering. Nu talas det åter igen om permitteringar, trots att permitteringsstödet från förra året ännu inte har betalats ut. Men man biter ihop, kämpar på och gör vad man kan för att hålla verksamheterna igång.

Härom veckan spelade vi in årets sista avsnitt av podden Kristallkulan där vi diskuterade vilka trender som blir de viktigaste att hålla ögonen på 2022. Post pandemi, status quo-samhället och metaverse var några av ämnena. Men det som lämnade starkast intryck var kanske den intervjuade personen som hade funnit sig tillrätta med sina TV-abonnemang och inte riktigt kände suget efter att umgås utanför den närmaste kretsen. Han hade funnit sig i omständigheterna, bitit ihop och gjort det bästa av situationen.

När jag skulle sätta mig och skriva de här raderna nåddes jag av beskedet att min svärfar just hade gått bort. Svärfar bodde på Mallorca så det är mer än två år sedan vi sågs. Han drabbades dessutom av en stroke innan dess som tog ifrån honom talet. Familjen har alltså inte kunnat kommunicera annat än genom filmer eller facetime som gått via hans personliga assistent. Vi har förstått att han har blivit glad när han har fått våra meddelanden men att inte befinna sig på samma plats har varit en prövning. Vi har hela tiden trott på en vändning, vi har bitit ihop och hoppats på att få möjlighet att ses igen när pandemin en dag är över. Nu går vi istället in i julen med alla ljusa minnen av stunderna tillsammans.

Vi jobbar i en bransch vars syfte är att föra samman människor. Det är just nu en uppgift större än någonsin. Vi måste gå från att bita ihop, kämpa och göra det bästa av situationen till att sprida hopp, glädje och framtidstro. Låt oss tillsammans leda det arbetet under 2022.

Av: Martin Lee, strateg, Eventyr Nine Yards