Under 2022 har post-pandemins effekter varit tydliga på många sätt. Det pågår fortfarande diskussioner om huruvida företag ska låta medarbetarna arbeta hemma i olika hybridlösningar, eller om de ska tillbaka till arbetsplatser igen.

Personligen tror jag att det är svårt att vrida tillbaka klockan, nästan som att besluta att gå tillbaka till en relation med ett gammalt ex efter en massa år, när en har utvecklats till något annat. Hur många vill göra det?

Jag hoppas därför för 2023 att företagen dels lyssnar på sina medarbetare och att flexibla arbetssätt finns, att utvecklingen går framåt och att det ena inte behvöer utesluta det andra.

Under 2022 har jag både i mitt jobb och i min närhet flera som blev av med sina jobb som en effekt av alla varsel som i samband med pandemin.

Det som jag har tänkt mycket på, det är att det är många som fortfarande inte hittat något nytt, och att många av dem är de som arbetsmarknaden betraktar som äldre.

I vårt bolag jobbar vi med att hjälpa företag att skapa välkomnande och inkluderande företagskultur, ålder har diskuterats i massor av år såklart, men i dessa tider då det är svårt att hitta kompetenser så blir det ännu svårare att förstå att åldersdiskriminering är något arbetsmarknaden har råd att ägna sig åt.

Varför dissa kompetenser för att de kommer i, en kanske, äldre paketering? Särskilt när det finns så många goda exempel?

Designern Vera Wang debuterade med sin första design vid 40 års ålder och vid 72 år designade hon Ariana Grandes bröllopsklänning. Hon kunde därmed göra en kvinna som ännu inte fyllt 30 år nöjd med sin design, åldersskillnad; 44 år! Veras verksamhet uppskattas idag ha ett värde av 6 722 839 500 sek, trots att hon alltså började vid en ålder då vi börjar dra öronen år oss, 40 år, när det gäller anställning.

King Charles av Storbritannien fick under 2022 det jobb som han pluggat för sedan barndomen, vid 73 år.

Den amerikanska countrysångerskan Loretta Lynn gick bort 2022 i en ålder av 90 år, så sent som året dessför innan innan utkom hennes sista album då följaktligen hon var 89 år.

Naturligtvis vet jag att detta är så kallade kändisar, MEN jag vet också att dessa har sin motsvarighet bland helt vanliga människor i vårt land.

Min poäng här är, alltför många som inte ens fyllt 50, ratas på den svenska arbetsmarknaden.

Jag önskar att se något annat för 2023. Varje företag borde se fördelen med att ha en bred generationsrepresentation bland medarbetare för att säkerställa bredare erfarenheter i sin verksamhet.

I vårt bolag jobbar vi givetvis med inkludering ur alla perspektiv, all underrepresentation, inte bara det som grundar sig i ålder.

Förhoppningarna som jag har inför 2023 är att vi ser på medmänniskor utifrån vad de kan bidra med, vilka talanger, erfarenheter och kompetenser de tar med in i ett företag.

Jag hoppas också att företag och rekryteringsbolag slopar det personliga brevet som riskerar att förutfattade meningar och omedvetna (ibland medvetna) fördomar gör att kandidater sorteras bort.

Jag ser gärna att vi kommer närmare datadrivna ansökningar under 2023 där vem kandidaten är, hur lång eller kort kandidaten är, hur gammal, var kandidaten är född, utseendet eller åldern, läggning eller funktionsvariationer, sådant som inte har någon bäring på den sökta tjänsten, det inte heller framkommer i ansökningsunderlaget.

Det betyder självfallet inte att rekryterare inte är kompetenta eller professionella – utan att vi alla kan drabbas av fördomar.

Till och med jag själv faktiskt!

Under 2022 har jag varit inlagd på sjukhus en kortare tid, vid ronden den första morgonen så ska jag erkänna att jag tänkte: -”Vad gör alla dessa ungdomar runt min säng, när kommer läkaren”? Plötsligt säger en av ungdomarna att hon är min läkare och heter Alexandra….

Vill med detta tillönska alla ett fantastiskt 2023 samt att påminna om att Rolling Stones som fortfarande gör turneer tillsammans är omkring 320 år sammanräknat!

Tove Möller, Diversity, Equality & CSR-specialist på Access-Society