För att förhindra coronapandemins spridning har många länder infört kraftiga begränsningar av tillåtna folksamlingar. I Tyskland, Danmark och flera andra länder har myndigheterna dock börjat skilja mellan olika typer av mötesformat. Mässor likställs med köpcenter, vilket ger mässor som uppfyller säkerhetskraven möjlighet att arrangeras. För att inte bli omsprungna är det nu dags att vi börjar att diskutera det även i Sverige, självklart med människors hälsa och säkerhet som högsta prioritet.

Torsdagen den 12 mars förbjöds större allmänna sammankomster och offentliga tillställningar i Sverige. I definitionen av vad som ingår i förbudet för ’offentlig tillställning’ nämns bland annat idrottsevenemang, danstillställningar och mässor. Förbudet gäller både inomhus och utomhus. I stora delar av världen infördes liknande beslut. De inställda mässorna under årets två första kvartal betyder att den europeiska mässbranschen och dess samarbetspartners: som till exempel hotell, restauranger och transporter, tappar över 300 miljarder kronor i intäkter och att 257 000 heltidsjobb går förlorade. Enbart i Tyskland förväntas ekonomin förlora 30 miljarder kronor genom att mässor flyttas eller ställs in[1].

De mässor som genomförs under ett normalår på våra anläggningar tillför tillsammans 9 miljarder kronor i turistekonomiska effekter till de regioner där vi är verksamma[2]. Ett enkelt räkneexempel visar att om relationen mellan förlorade intäkter respektive förlorade jobb i Sverige överensstämmer med övriga Europa så innebär en tappad turistekonomisk omsättning på 9 miljarder kronor att 7 700 heltidsjobb går förlorade. När nu de mässor som skulle arrangeras i höst också börjar påverkas så fortsätter kostnaderna att stiga och allt fler arbetstillfällen försvinner. Naturligtvis tillhör också näringslivet inom många olika branscher de stora förlorarna där uteblivna mässor berövar dem viktiga mötesplatser för att få idéer, kontakter, kunskap och inte minst en handelsplats och accelerator för att göra affärer.

I det svenska förbudet görs idag ingen skillnad på de olika typer av aktiviteter som ingår i definitionen offentlig tillställning. Mässor likställs med festivaler och fotbollsmatcher. Häri ligger ett problem eftersom det finns avgörande skillnader, vilket påverkar risken för smittspridning. På en mässa kommer till exempel inte alla deltagare samtidigt, besökarna rör sig över stora områden och står inte heller tätt tillsammans riktade mot en scen. Arrangörens möjlighet att styra besökarflöden och närheten mellan besökare är ytterligare skillnader. Till sitt upplägg är en mässa betydligt mer likt ett köpcenter än en festival.

Idag har allt fler länder insett skillnaderna mellan olika mötesformat och för att få fart på ekonomin agerat därefter. I Tyskland har man beslutat att inte längre likställa mässor med övriga stora folksamlingar vilket gör det möjligt för landets delstater att åter tillåta mässarrangemang. Först ut var Nordrhein-Westfalen som beslutade att man kommer tillåta mässor från och med 30 maj om de uppfyller ställda säkerhetskrav. I Danmark har det nyligen beslutats att likställa mässor med köpcenter, vilket öppnar för att starta upp mässor under säkra förhållanden igen. Allt fler regioner och länder diskuterar att följa Tysklands, och Danmarks exempel. Sverige riskerar att hamna på efterkälken.

Att genomföra en mässa kräver framförhållning för alla inblandade och idag tvingas vi ställa in mässor som ligger 3 – 6 månader fram i tiden. Mässor med hundratals utställare i olika storleksordningar som i sin tur kräver svar eftersom de ur många aspekter är beroende av våra handelsplattformar. Vi kan inte chansa på att restriktionerna ska mildras. Vi behöver tydliga spelregler precis som omvärlden börjar få. Vi har i allra högsta grad respekt för läget världen befinner sig i, men det här handlar om logiken i olika restriktioner, avsaknaden av indikationer och hur det får långtgående negativa konsekvenser.

Alla som är verksamma inom mötesbranschen har full respekt för att individens och samhällets säkerhet går först, men vi måste också se framåt och tillsammans börja förbereda inför ett postcorona-samhälle. Ett samhälle där våra mässor hjälper branscher och företag att få fart på sin verksamhet igen genom att skapa nya intäktsströmmar. Vi vill ha:

1. Tydliga förutsättningar och riktlinjer
Att myndigheterna agerar i enlighet med ovan nämnda länder och omdefinierar mässor likt köpcenter. Naturligtvis med de anpassningar som behöver göras. Vi har stora möjligheter att skapa säkra möten mellan människor i våra stora lokaler, möten som uppfyller myndigheternas krav på social distansering. Tillsammans med mässornas internationella branschorganisation UFI har vi som arrangerar mässor tagit fram ett ramverk för detta.

2. Ett snabbt beslut
Vår bransch är lamslagen och nu behöver vi ett snabbt beslut avseende när myndigheterna bedömer det som rimligt att öppna upp för mässor igen. En tidsgräns som självfallet kan komma att förändras beroende på pandemins utveckling. Att avvakta med beslut tills efter sommaren innebär att höstens mässor påverkas och att de svenska mässorna riskerar att bli utkonkurrerade av sina nordiska och europeiska grannar.

Under tiden kommer vår bransch att göra allt för att följa myndigheternas rekommendationer och fortsätta förberedelserna för att skapa så säkra mötesplatser som det bara går. Men vi måste få börja agera och planera för framtiden igen. Låt oss få mer logik i restriktionerna och tillsammans få fart på ekonomin som den accelerator som mässbranschen är.

Carin Kindbom, vd och koncernchef Svenska Mässan Gothia Towers
Christian Clemens, vd Stockholmsmässan
Joachim Warnberg, vd Easyfairs Nordic
Lotta Frenssen, vd Elmia AB

[1] Källa: De tyska mässarrangörernas branschorganisation AUMA
[2] Källa: Siffror från Easyfairs Nordic (2019), Stockholmsmässan (2019), Svenska Mässan (2018) och Elmia (2012)