Jag gör en snabb sökning på nätet för att bekräfta det jag egentligen redan vet. Klickar mig in på tre, fyra cateringföretag och konstaterar att ingen har det jag söker i sitt sortiment. Det erbjuds frallor och baguetter fyllda till bredden med olika pålägg och ekologiska ärtskott. Absolut - det ser fint ut på bild men det gröna är så spretig att det killar dig i näsan och fastän du öppnar munnen så mycket du kan är det näst intill omöjligt att ta en tugga. Och att samtidigt försöka prata och nätverka med allt bröd i munnen är näst intill omöjligt.

År efter år slås jag av att det alltid är samma typ av smörgåsar som serveras på de flesta frukostseminarier och även på en del kvällsseminarier. Dessa stora frallor och baguetter som är både svåra att äta och där proportionen bröd helt dominerar i förhållande till smör och pålägg. Och så märkligt att inte trenden förändras med tanke på att var och varannan idag antingen inte äter bröd alls eller är glutenintolerant.

Så varför erbjuder så få cateringfirmor vanliga enkla ost- eller skinksmörgåsar med en gurkskiva eller två på? När jag försökte beställa det en gång fick jag till svar att enkla smörgåsar är svåra att förbereda. Och ja, kanske är det så. De senaste gångerna vi har bjudit på frukost har vi bjudit på sandwichs, ni vet så sådana som det lär serveras när drottning Elizabeth bjuder in till afternoon tea på Buckingham Palace. Har också gjort en helt ovetenskaplig marknadsundersökning bland våra frukostgäster, som alla gav tummen upp just för att de dubbla smörgåsarna utan kanter var lätta att äta.

Inte haft så roligt sedan bröllopsresan 1938

Mina tankar går tillbaka till 1998 när jag jobbade på tidningen Metro. Den hade precis startat i Göteborg och kriget mellan uppstickaren Metro och den härskande bjässen Göteborgs-Posten pågick för fullt. Jag ingick i ”gerillagruppen” och vi brainstormade om hur vi skulle försöka vinna ännu fler göteborgares hjärta och få dem att ta en Metro på vägen till jobbet. Vi kontaktade Åkes äkta hönökaka i Torslanda, en klassiker på frukostbordet, åtminstone på Västkusten. Vi fick till en deal och så körde vi igång. Med hjälp av några glada pensionärsföreningar som tyckte det var spännande att göra något annat än Bingolotto träffades vi under en veckas tid i en lokal på Hisingen redan vid femtiden på morgonen. Det färska brödet kom mjukt och fortfarande lite varmt direkt från bageriet och vid långa bord stod de pigga pensionärerna med plasthandskar och hårnät och bredde smörgåsar, la på ost och plastade in flera tusen smörgåsar. En äldre dam jublade förtjust att hon inte haft så roligt sedan hon var på bröllopsresa 1938! Sen åkte vi ut till de stora knutpunkterna och med korgar på armen bjöd pensionärerna på ostmacka och tidning till alla på väg till jobbet. Det blev en succé!

Min drömmacka: