På bild: Mats Lewan När jag frågar i min omgivning är erfarenheterna av digitala möten blandade. En del uppger att det blivit färre möten och mer tid för att få saker gjorda. Andra säger att det blivit fler möten därför att de är så lätta att sätta upp.
Och när vi håller digitala möten tycker en del att mötena blivit effektivare, till exempel för att många tänker sig för en eller två gånger innan de slår på mikrofonen för att säga något, så att det verkligen är något viktigt de har att bidra med. Andra tycker att det är mindre effektivt – för trassel med ljud, bild och uppkoppling, och för att det ibland är lätt att syssla med annat framför skärmen, eller bredvid skärmen, medan mötet pågår.
Kort sagt – bra och dåligt, som i de flesta sammanhang.
Tveklöst har vi dock snabbt lärt oss att hantera digitala möten rent praktiskt, och att förstå vilka möjligheter de har.
Många funderar över vilka bestående effekter Coronakrisen kommer att ha, och en enkel sådan är större erfarenhet av, och mindre rädsla för digitala möten. Vi kommer helt enkelt i större utsträckning kunna använda digitala möten då vi vet att de passar bäst och fungerar bra – till exempel när vi vill undvika resor eller snabbt sätta upp ett möte mellan personer som befinner sig på olika plats, där vi också effektivt vill kunna dela digitalt material.
Därmed inte sagt att digitala möten kommer att ta över. Tvärtom. Jag tror att vi alla känner en ganska stark längtan efter att få träffas – en mötesabstinens kanske vi kan kalla det. För att fysiska möten tillför så otroligt mycket mer i de flesta sammanhang. Blickar, detaljer i kroppsspråk, stämningen i rummet, fniss och suckar, småprat i pausen, oväntat nätverkande och så vidare. Listan är oändlig.
Därför kommer fysiska möten att vara överlägsna åtminstone ett par decennier framöver. Det som skulle krävas av den digitala tekniken vore superhögupplösta skärmar stora som väggar, eller ultrabekväma VR-headset nästan i nivå med Matrix, som kan ge en digital upplevelse av ett möte mellan två eller flera individer som kan mäta sig med ett fysiskt möte, med småprat i pausen och allt. Det är fullt möjligt, men det kommer att ta tid – kanske 20 år eller mer (vilket kanske ändå är snabbare än många tror).
Den viktiga frågan man ska ställa sig för att förstå utvecklingen efter Corona är att se vilka förutsättningar som förändrats på ett bestående sätt, och som därför kräver bestående anpassning. Det är inte så många.
Själva pandemin blåser över, förr eller senare, om än med förskräckliga effekter. Bland de bestående effekterna sticker några ut:
– Företag kommer att anpassa supply chain så att man inte är beroende av leveranser från ett enda land, som till exempel Kina.
– Den pågående trenden med automatisering kommer att stärkas för att minska känslighet för pandemier – inom allt från tillverkning och administration till transporter och varuleveranser.
– Patientnära provtagning med omedelbara digitala svar kommer att utvecklas och spridas, kanske i hemmet som morgonrutin när situationen kräver det.
– Kanske behåller vi en ökad vana och en större insikt om värdet av att tvätta händerna.
– Och… en ökad användning av digitala möten, men bara när det är praktiskt eller krävs av smittoskäl.
I övrigt kommer mycket att gå tillbaka till som det var innan Corona. Inte minst när det gäller möten och event. Kanske tar det ett tag innan vi vågar lita på att smittspridningen upphört, och kanske måste vi igenom en andra smittvåg under hösten först. Men sedan är vi tillbaka. För vi är människor och vi älskar att träffas i olika former.
Av: Mats Lewan
Du når Mats via: MatsLewan.se eller på [email protected]
