Anders MüllerJag växte upp i en sådan miljö. Min farsa var en ”Mad Man”, som jobbade jämt, hade perfekta kostymer, rökte för mycket, drack en del men hittade på jäkligt bra reklamkampanjer.
Här fick jag som liten sitta på lördagar (dom jobbade jämt) vid ett ritbord med 1000 färgpennor och höra snacket på byrån.
Det kreativa kom i första rummet. Man sneglade såklart på USA, och de kampanjer som skapades av genier som Bill Burnbach m.fl. Men det fanns en yrkesstolthet i att skapa eget. Skapa nytt. När någon sa: Steal with pride sa Farsan alltid: Borrow and improve. Ett uttryck från andra sidan Atlanten som jag tagit fasta på hela livet. Att det mesta är uppfunnet är givet. Att de flesta idéerna har en grund i något annat är lika självklart.
Men att utveckla, skapa bättre, annat, tänka längre. Det har gällt hela mitt liv.
Därför vill jag adressera det som är Mötesindustrins/Eventbranschens och även klubbvärldens dolda problematik man sällan pratar om. Som glider undan i diskussioner och samtal. Många känner till att det pågår.
Men få gör något åt det, eller känner sig maktlösa.
Jag pratar om de som stjäl idéer. Som tar koncept, format, event, klubbar, eller annat som bygger på att en eller flera kreativa personer skapt något som är hyfsat unikt. Som snor och gör till sitt utan egen insats.
Idéer som för många är ett levebröd, som vi säljer i olika paketeringar till våra kunder eller gäster.
På 90-talet började Eventbranschen pitcha, och vi hatade det varje sekund. Men det blev viktigt och man lämnande ifrån sig skisser, körscheman och framförallt idéer till en tänkt kund, för ett ja eller nej. Ibland fick man nej. Det som var tråkigt var att en del kunder snodde idéerna, och lät sin egen personal ringa alla samtal, boka samma lokal som vi rekommenderade, (den var ju redan prelbokad av oss, så det var enkelt för kunden att få det de ville när vi var ur bilden.
Samma med artister och underhållning.
Som tur är ringde folk från anläggningar och bokningsbolag till oss och undrade om vi inte längre var inblandade.
Det var så vi fick reda på att tänkta kunder helt enkelt snodde hela paketet vi slitit med i veckor, utan att betala en krona.
Vi lyckades faktiskt stämma ett företag, eller rättare sagt, skrämma dem med att vi skulle hänga ut dem i branschen och att ingen skulle vilja hjälpa dem framöver.
Det fungerade och vi fick i alla fall betalt för vår nedlagda tid.
Idéer är väldigt svåra att skydda. Varumärkesskydd är komplicerat, och täcker inte riktigt koncept och idéer som vi inom mötesindustrin eller klubbvärlden arbetar med.
Jag vill vädja till alla att försöka stå upp för era idéer och format, och göra vad ni kan för att sätta dit, bråka, stöka eller misskreditera de som utan att skämmas snor dina idéer rakt av. Och framför allt, se till att få betalt för idéerna som kanske förändrar din uppdragsgivares framtid till något fantastiskt. Jag och mina olika team har upplevt detta och ibland undrar man varför man inte tog provision istället för fast arvode 😉 Jag har utsatts för Idéstölder vid flera tillfällen, och ofta krupit till korset och förlikat med mig med att det blir för dyrt att dra in advokater, tar för lång tid och man kanske rent av förlorar en tvist, fast man var upphovsman till idén någon ”lånat”.
1997 producerade jag ett stort varumärkesevent på Berns, och det jag minns mest var den äldre, underbara brittiska gentleman som vi anlitat som gästföreläsare. Han arbetade på Rolls Royce och berättade att det enda han gjorde var att åka runt i världen och stämma stripp-klubbar i Thailand, barer i Argentina och andra inrättningar som tyckte att de berömda RR:en och namnet stod för något fint och lyxigt, och därför snodde man det rakt av till sin egen verksamhet. Där var det inte ens Steal with Pride och ännu mindre Borrow and Improve.
En av de mest trista exempel jag upplevt var när jag och kollegor jobbade i 5 veckor på en stor pitch för ett av Stockholms största event, och förlorade den på att de som vann, plötsligt i den offentliga upphandlingen hade dragit ner sitt arvode till 0!
Klart att den vanns av de som är gratis.
Som då enligt offentliga upphandlingens princip kunde begära ut de andra pitcherna och plocka russinen i kakan som andra hittat på. Mycket var snack som är svårt att verifiera, men jag kände igen flera inslag som vi tagit fram, så hade man bråkat om det hade det säkert uppdagats flera ”lån” av idéer. Nu var det inte läge, då man inte ville förstöra relationerna med de större aktörerna som hade uppdragen till oss i branschen. Om upphandlarna hade kännedom vet jag inte. Vad de som vann tjänade pengar på? De sålde ytor under eventet till sina större kunder och kunde på så sätt ta hem sina pengar. Smart. Absolut. Branschmässigt schysst. Aldrig. Tyvärr finns det aktörer där ute som inte har kapacitet att skapa själva. I alla möjliga tänkbara branscher.
Låt oss därför hjälpas åt att informera varandra om de som agerar oschysst och förstör affärer för de som kämpar och strävar med att skapa en bra produkt. Du är kanske en av kreatörerna på en byrå, som slitit med en pitch i veckor. Inte vill du att den blir kapad och att någon annan tar cred för den. Det handlar ytterst inte om pengar, utan om hantverk. Original är original. Kopior är alltid kopior.
Jag har själv i närtid utsatts för ”kopiering” med ett av mina varumärken.
Vissa drar sig inte för något, och om man inte vill lägga hundratusentals, ja miljoner på juridiska processer, då gör man det enda vettiga: Ser till att ens egen produkt är så bra det någonsin går. Det kan man trots allt kontrollera. Det valde jag och mitt team. Ska du skapa något, utveckla din idé och förbättra det du inspirerats av. Borrow and improve…
Ha en fin sommar.
Anders Müller/Senior Creative Producer
