Micke Darmell Jag tänker inte ta upp de helt felriktade och små stöd som branschen fått utan det räcker att jämföra, som Visitas vd Jonas Siljhammar så träffsäkert gjorde, om detta hade varit industrin-vad hade gjorts då?
Jag vill prata om kompetensutveckling. Vår mötesindustri hade behövt gjort denna resa långt tidigare med p.g.a. pandemin så blev denna omställningen akut. Vi precis som övriga branscher bör vara rådgivare. För en kund skulle det vara lika självklart att ringa en mötesanläggning för att få råd kring sitt möte som för mig att gå in på Kjell & co när jag inte vet eller kan eller vill få ett råd.
Eller ännu tydligare, jämför med Systembolaget. Innan deras fantastiska resa så var de ordermottagarnas ordermottagare. Vi gick in på bolaget och beställde ett artikel nr och de tog fram det åt oss. -Artikel nr 1895 tack. Och de tog fram en flaska Kir.
Idag frågar de t.o.m. vad jag har i såsen, när jag harklat ur mig detta så rekommenderar de ett vin, som jag inte visste fanns, och sedan inte kan vara utan till den maträtten.
Vi är fortfarande en bransch till mångt och mycket där vi är mycket duktiga ordermottagare och levererar det kunden vill. För att jämföra med ”vad har du i såsen frågan” så är det när kunden skickar agendan och vill ha hjälp med mötet.
Vad skiljer oss? Utbildning. De som arbetar på Systembolaget blir kontinuerligt utbildade, medans vi inom mötesindustrin inte är det. Jag träffar personal på bokning och mötesavdelningar som aldrig fått en enda timmes utbildning inom möten.
Under det här året har det funnits 100-tals olika webinars inom mötesindustrin där analyser om framtiden och inspiration i olika former. Många frågeställningar har ställts, men har vi fått några svar?
Det är tillväxtverket, det är Handelskammare, det är regioner och det är Almi fram och baklänges. Men varför har inte destinationer och turismbolag fått ansvaret? Som kan branschen och de flesta arbetar när näringen och känner ”sina” anläggningar. Hur mycket pengar går till spillo i en massa projekt, och människor som förvaltar detta, istället för att ge destinationerna pengarna för kompetensutveckling. Då skulle det komma anläggningarna till godo så att när restriktionerna släpps skulle de ha en betydligt bättre sits än utan detta.
Vi i Sverige är bra på mycket, men att gå från ord till handling har vi förtvivlat svårt för. Många kockar och mindre soppa helt enkelt.
Sedan finns det ett problem till. Det finns otaliga mötesaktörer som inte heller vet att vägen är att ställa om till rådgivning, att biosittning & kateder i konferensrummet snart kommer vara ett minne blott. Vi behöver mötesrum där kunderna arbetar i idéverkstäder och samverkansarenor (Tommy Brotte var inne på detta i en utomordentlig bra krönika här på Eventeffect tidigare, läs den!)
Många ansvariga på destinationer vet vad som behöver göras men får inte alltid stöd av aktörerna, så för mig är det märkligt att inte dessa får kompets utvecklings pengarna istället för att det skall gå åt till nya projekt där olika aktörer sitter och ser till sitt.
Det finns tack och lov, tyvärr bara ett fåtal, som Svenska Möten som satsat på det under många år och de som gjort denna resan har klarat sig ngt bättre för att deras relation till kunderna inte bara handlar om lax eller kyckling till lunchen utan hur de kan hjälpa dem till bättre möten.
Slutligen, för att skapa tillväxt och ha vårt berättigande bör vi ställa om. Vi behöver inte lära oss 3800 produkter som de på Systembolaget kan, så vår resa är kortare, men den behöver göras och det asap.. Vår produkt är möten och inte lokaler, förtäring och logistik. Vi måste få in vad som skapar resultat i vår möten i vårt DNA.
Där är jag övertygad om att destinationer och olika turismbolag är rätt organisation att hantera dessa pengar så att det kommer dem som behöver detta tillgodo, nämligen våra mötesanläggningar.
Av: Micke Darmell, föreläsare och mötesinspiratör
